In i kampen del 1
Jag har försökt ordna till det för mig själv senaste tiden, har ring massa samtal till folk, pratat och blivit vidare skickad. Ja alltså det är så, jag har hittat en utbildning jag vill gå. För att kunna göra det så måste jag ta lån från csn, jag har pratat med skolan, vlc och csn och hittills jag har blivit vidare skickad. Jag funderar på att ringa skolan igen och fråga dem om de får finansiering från csn, alltså att elever kan gå där med den finansieringen. Men jag har en känsla av att de inte gör det. Csn skulle skicka en ankät åt mig, så jag skulle söka lånet och med 90% få avslag.
Hittills känns det som om jag inte får gå utbildningen, anmälningsavgiften kostar 1000 kr, själva utbildningen med allt material inräknat kostar 18.500 kr. Så är utbildningen i örebro, så antingen måste jag bo på plats och betala 150 och möjligtvis över per dygn för att bo där. Mat kostnader och mycket annat inräknat som man måste ordna själv. Så smart idé var då, jag kanske kan bo hos min syster så länge. Men om jag nu får avslag så vad är det för idé, jag orkar snart inte kämpa när jag inte får några konkreta svar. Ingen säger något, de flummar upp något galant svar som jag knappt fattar vad de säger de mummlar också så jag måste säga VA? var 5e minut.
Sen blir jag vidare skickad för att prata med några andra, men vad kommer de säga när jag väl ringer? Vad måste jag säga för att de ska fatta? Jag är ju väldigt trevlig i telefonen, ödmjukt men låter de inte trampa på mig. Men jag har ingen lust att säga åt det "Hej jag heter Heidi. Jag ska söka den utbildningen, nu vill jag veta om ni finansierar den och prata så man fattar för du är ingen jävla aktoritet som kan peta navel bara för att man är trevlig i telefonen. Kom ned på jorden, ditt jobb är att hjälpa mig och inte försöka trampa på mig. Så hjälp mig nu för fan!!!"