Ibland undrar jag
Varför försöker jag? Varför anstränger jag mig över saker som jag ändå vet att det inte kommer att gå. Jo för att jag hoppas på förbättring. Anledning av detta är då, de kompisar jag har här hemma, de verkar inte bry sig på något sätt, de verkar mer anstränga sig till att försöka bli ovän med mig. Jävlig stil av dem. Men det är som jag tänker, jag kan knappt acceptera att de inte växer i tackt med mig och de kan inte acceptera att jag vuxit ifrån dem. Sånt är ju livet.
Så det är därför jag undrar, varför anstränger jag mig till att göra saker för dem när det inte håller vad de lovar. Jag kan acceptera att de har annat att göra, men bestämmer man att vi ska göra nått så är det så. Men men, tiderna förändras och det gör människor med. Accepterat, klart. Men jag accepterar inte att de beter sig illa ut efter det. Nej nej. Men nu är gränsen nåd. Jag säger upp mig, i alla fall på cirka ett år.
Vadå säger upp? Jo, jag har vart spelledare (spelar nämligen rollspel) sen jag var 15 år. Har haft uppehåll och ansträngt mig för att komma på bra äventyr. För det är det enda sättet till att träffa mina kompisar. Men nu, som sagt, säger jag upp mig som spelledare. Jag orkar inte mer, vill de spela så får de vara spelledare. Jag tänker inte vara det längre.