Nedstämd
I många år har jag haft svårt att somna på nätterna, ligger vaken länge innan jag lyckas somna. Ofta, men inte jämnt, så vaknar jag flera gånger under sömntiden av någon anledning. Många gånger har det till och med vart omöjligt för mig att vakna på morgonen, just av att när jag väl slappnat av från all stress och oro så kan jag sova. Jag lärde mig tidigt att använda avslappningsövningar, det funkade ett tag. Sen använde jag metoder som promenader, vädra ur rummet, dricka varm mjölk, dricka kall mjölk, skriva ned saker jag tänker på och många andra metoder mot sömnlöshet, men inget funkade så bra. Så jag har även försökt att kombinera det, ingen lösning. Så fick jag tabletter mot oro och sömnlöshet, de funkade visst, men nackdelen var att OM jag lyckades vakna så var jag borta, alltså jag var vaken och där jag skulle vara men allt folk sade under den tiden var som grötigsörja. Jag förstod ingeting. De tabletterna tar jag i något nödfall, men aldrig annars. Nu har det gått många år sen detta börja, ibland kan jag sova jätte bra i 1-4 dagar sen är allt igång igen. Jag försöker att hålla en jämn rytm, gå upp tidigt, lägga mig vid samma tid varje kväll/natt. Men det ser hopplöst ut.
Jag vet att många kan känna igen sig i själva situationen, svårigheter med sömn. Det är jätte mycket folk som har sömnrubbningar nu för tiden. Jag anklagar lamporna, lådsas solen. Så fort det blir mörkt ute så tänder vi taklampor och andra lampor. Egentligen borde vi sova vid den tiden? Så det har jag också försökt med, med resultatet att jag kan sova, om jag kan somna av ren utmattning, i både ljus och mörker. Vrickat. Men åter till att folk kan känna igen sig, situationen kan vara liknande. Men den oro och ångest jag får av att inte få sova, tanken på hur trött jag kommer vara sen när jag ska upp, hur kommer jag orka med dagen? Den känslan kan aldrig vara lika, jo lika till en viss del, men man känner aldrig helt samma efter som alla människor känner olika. Nu svamlar jag. Borde sjukskriva mig idag... kanske.